Posts in category: blogg

Hon används så ofta som en stereotyp för den okunniga och naiva. Lilla Lisa i skogen. Hon är den som blir lurad att lyssna på kvacksalvare, hon som går på vad som helst utan att själv kunna vara myndig nog att ta beslut om huruvida informationen hon får känns rätt eller ej.
Hon är den som gör allting tvärtemot vad man “ska”. Hon har ett par barfota hobbyhästar på lösdrift, har en bomlös sadel, bettlöst träns och till råga på allt springer hon mest runt och leker med hästarna. “Klickerträning och sån skit.”, fnyser de som tror sig veta bättre. “Kan ingen lära Lilla Lisa hur man tränar en häst på riktigt?”
En annan variant av Lilla Lisa i skogen är att hon bara härmar alla yrkesfolk rakt av. Om den kända hoppryttaren använder gramantygel så gör Lilla Lisa också det. Lilla Lisa förstår inte att man inte ska avsluta ridpasset utan avskrittning, Lilla Lisa kan inte bedöma vad hennes häst är redo för och inte.
Lilla Lisa är alltid okunnig och aldrig förmögen att kunna tänka själv.
De vanliga, korrekta, kunniga hästmänniskorna ser i ena stunden ner på Lilla Lisa och menar att människor som hon borde få psykisk hjälp och djurförbud. I nästa stund vill man rädda henne. Mest från sig själv kanske, men även från precis alla som man själv inte håller med om. Man går ut hårt på nätet och hävdar att den och den informationen är skadlig eftersom Lilla Lisa i skogen kan anamma idén och få för sig att försöka själv.

Lilla Lisa i skogen finns förstås inte, men vad händer när man pratar om henne som om hon inte bara finns, utan också i ett sådant antal att allting måste anpassas efter hennes infantilitet? Kryllar det verkligen av människor där ute som är oförmögna till att ta egna beslut, och i så fall, hur blir världen bättre genom att omyndigförklara andra människor?
Visst finns det människor som gör saker de inte borde. Problemet är att det inte ett dugg handlar om Lilla Lisa i skogen, utan minst lika ofta om Populära Peter på tävlingsbanan. Det är ett större problem när Populära Peter på tävlingsbanan anammar en trend utan att tänka själv och utan att sätta sin hästs välbefinnande i första rummet, än när Lilla Lisa i skogen gör det.
Okunskap, felprioriteringar och misstag finns i alla led och kommer alltid att göra det. Vi hjälper ingen genom att idiotförklara dem. Vi kan bara hjälpa andra genom att själva föregå med gott exempel och sprida det vi känner är bra och hållbart. Om vi är ödmjuka nog att inse att vi inte heller är perfekta, att vi också gör saker vi kommer att omvärdera senare, så kommer vi inte förakta andra för deras val och handlingar.
Det Lilla Lisa anammar idag, kan vara vad vi alla – även Populära Peter- drömmer om imorgon.

I ett nypublicerat hästmagasin fann jag bilder på hästar ridna på tränsbett, där ryttaren använde tygeln på ett sådant sätt att bettringen befann sig i någon av de positioner som jag återgett i färg i bilden här. Det är tyvärr ingen ovanlighet, jag ser det överallt. Men hur är det ens fysiskt möjligt? Varför blir det inte ramaskri? Helt enkelt för att om något syns hela tiden, blir det normaliserat. Av ryttare, tränare, journalister…

Den vita ringen utgör det ungefärliga utgångsläget ett bett bör ligga i, vilket förstås varierar något beroende på individens anatomi. Men jag lovar att ingen häst har ett bekvämt bettläge i området kring ganaschen! Detta var hästar som reds med nosgrimmor både över och under bettet, av professionella ryttare. Tävlingsryttare. Tränare.
Hur kan vi då förvänta oss att amatörer ska kunna rida bättre? Vi behöver alla hjälpas åt att sprida användningen av bettlösa alternativ, men det är inte det enda som behövs. En ryttarhand som flyttar bettringen dessa distanser kommer inte att vara bättre på ett sidepull, en repgrimma eller en kapson.
Diskussionen bör inte endast kretsa kring vilken utrustning vi använder, utan hur vi använder den. Vi behöver en genomgående reform i alla ridinriktningar, där ryttarens hand omskolas. Bort med bakåtverkande händer och förkortning av hästhalsar.
Kunskapen om hur du rider hästen fram till din hand behöver spridas, spridas, spridas. Vad står din hand för? Vad gör din hand förutom att hålla i en tygel? Vad händer i din kropp när handen håller i en tygel? Hur påverkas hästen av din hands placering även utan tygel? Kan du känna din hand framme vid hästens huvud när du rider, eller känner du hästens huvud bak i din hand? Känner du hästens bakben i din hand, och i vilken riktning, med vilken hållning, balans eller brist på balans, din hand får dem att röra sig?

Känner du dig stolt, kompetent, vacker, tillräcklig och perfekt som du är?
Om inte, varför inte? Möjligen för att du fått höra upprepade gånger, direkt eller indirekt, att du borde vara något annat än vad du är. Du borde vara smalare, smidigare, tuffare, starkare, mer verbal, mindre verbal. Du har fel frisyr, du går konstigt, ditt skratt är fult. Du borde aktivera dig mer, eller du borde lugna ner dig. Om du bara kunde vara mer som din bror / mamma / arbetskompis.

När vi möter den här typen av kommunikation i alla möjliga sammanhang i vår vardag; uppfostran, tidningar och media, skolan, arbetsplatsen, vänner, familj, så blir vi till sist så vana vid den att vi själva kommunicerar på samma sätt, både mot oss själva, mot andra människor, och mot hästen.

Det är lätt att registrera hästens beteenden, styrkor och tillkortakommanden, och sedan börja jobbet med att fixa till hästen. Om vi filar lite här och lite där, sätter upp stränga regler, tillsätter mer kontrollerande utrustning och tränar hårt, så ska det nog bli ordning på hästen. Vi tittar på hästen och noterar allt som är fel; stel i bogen, hård i munnen, dålig halsansättning, ful svans, bufflig, naffsig, springig, tittig…
Många hästar får varje dag information om allt som är fel med dem, allt som ägaren är missnöjd med, allt som behöver förändras och fixas till. Därtill uppfattar hästen ägarens klagan över sig själv.
Om du känner igen dig i detta, så dra ett streck här och nu. Nu är det slut för den destruktiva blicken. Hur ska ni; du och hästen, någonsin kunna nå en bärighet med stolt hållning, om självförtroendet och självkänslan ständigt blir nedtryckt? Sluta mobba dig själv, sluta mobba din häst. Ni båda har rätt att känna er stolta, kompetenta, vackra, tillräckliga och perfekta som ni är! Ingen av er behöver fixas till. Ni har behov som behöver tas om hand för att ni ska kunna må så bra som möjligt, och det första behovet är att bara få vara utan någon “make-over-plan”. För varje beteende hos hästen som du ogillar, se det som att hästen kommunicerar ett behov av något.

Idag blev jag uppringd av en telefonförsäljare angående abonnemang. Allt lät bra tills vi var halvvägs in i det muntliga avtalet och jag insåg att hon hade jämfört mitt nuvarande pris med moms och det nya priset utan moms, så med moms skulle det nya priset inte alls bli billigare än mitt nuvarande utan dyrare. När jag frågade henne om detta gav hon slingrande förklaringsförsök, hon lät otålig och jag kunde höra hur hon tänkte “åh vilken krånglig kund, varför ska du börja med det här nu när vi nästan är i hamn?”.

Det som kom ut ur hennes mun var bland annat “Men jag ser ju här vad som är bäst för dig, det behöver du inte ta reda på själv” Det jag hörde var förstås “Gå in i fällan nu, ät det förgiftade äpplet, det är för din egen skull”.
Det hon sa och framförallt hur hon sa det, visade mig att hon inte alls ville sälja det som var bäst för just mig; hon ville locka in mig enbart för att tjäna sin provision på mig. Jag backade ur.
Naturligtvis behöver telefonförsäljare tjäna pengar, jag vill betona att jag inte har något emot dem som yrkesgrupp mer än att de oftast stör mig med saker jag inte är intresserad av. Jag vet hur hårt de sliter och jag förstår frustrationen när “fisken släpper kroken”, men det är så oerhört viktigt att varje affär, varje avtal verkligen är ärligt och för bådas bästa. Om en försäljare är mån om att affären ska kännas bra för mig, så kommer jag känna mig trygg genom hela processen. Ställer jag frågor, kan försäljaren ge bra svar och sedan lämna beslutet till mig; aldrig försöka ta beslutet åt mig. Precis så ser det ut mellan dig och hästen.

Hade jag varit en häst i situationen ovan hade jag kastat mig ur transporten just som människan försökt lura på en bom bakom mig. Om sgs alla människor jag mötte i ena stunden försökte luras, i nästa stund blev frustrerade och otåliga med mig och dessutom alltid försökte ta beslut åt mig istället för att låta mig tänka själv, ja, då skulle jag också gå åt andra hållet när en människa kom ut i hagen, trilskas i träningen och vara allmänt motvalls. Framförallt skulle jag aldrig lita på en människa, eftersom de aldrig förstått det här med att bygga tillit och win-win utan bara gör sådant som endast gagnar dem själva.

Det är så otroligt viktigt att du är ärlig, sann och autentisk när du är med hästar. För att kunna vara det fullt ut, behöver du vara det även i övriga sammanhang. Det kan inte vara en mask du bär i stallet, då är du inte autentisk och hästarna ser igenom det.
Var alltid ärlig med dina avsikter med hästen, och rannsaka dina egna värderingar så att du inte försöker få hästen att göra något för din skull som ligger hästen själv till last.
Förmedla en känsla till hästen, få honom att känna sig sedd, uppskattad, viktig, kompetent, vacker, fantastisk, älskad villkorslöst, det är grunden i all kommunikation, relationsbyggande och träning.

Om hästen har svårt att stå still och finna lugn, eller om hästen är överambitiös och inte kan slappna av mentalt, brukar jag ge honom en pausruta. Den stora fördelen med detta är att hästen själv lär sig känna igen rutan och vet att där är det paus, istället för att ni ska diskutera om huruvida ni ska stå still eller inte. Genom att plocka bort moment som kan leda till diskussioner och “tjaffs” med hästen där ni kan provocera varandra, så får ni en lugnare träningsatmosfär. Istället för att göra saker på kommando från dig så blir hästen delaktig i era träningspass genom att han själv vet vad han ska göra i pausrutan. Om du är lyhörd och hästen vet att han får komma med egna förslag i er träning, kommer han även själv att kunna söka sig till rutan när han känner att han behöver en paus.
Du kan använda en ruta av bommar, vilket är praktiskt eftersom det blir en konkret ruta som du kan rekonstruera i olika miljöer både hemma och borta (så länge det finns bommar att tillgå), men det kan även vara vilken form av yta som helst. Huvudsaken är att ha något fysiskt som hästen lär sig att känna igen från gång till gång. Du kan alltså lika gärna använda ett speciellt föremål, t.ex. en grön stolsdyna eller något annat som är lätt att ta med sig men samtidigt tillräckligt stort för att hästen ska känna igen det som en platskoppling. Välj något som är enkelt för dig och som hästen inte är rädd för.

Aktivera hästen med övningar utanför rutan, gå sedan in i rutan, gör halt och ta paus. Om du använder ett föremål så gör halt vid sidan av det. Låt hästen vila helt både fysiskt och mentalt. Ta en paus du också! Andas, sänk axlarna, reflektera över det ni nyss gjorde, behöver du ändra på något vid nästa aktivitet?
Genom att upprepa detta många gånger under ett pass och fortsätta upprepa det flera pass, kommer hästen känna igen just den här platsen som en pausruta och lär sig att slappna av, hitta sitt lugn, inte stå “i givakt” utan koppla av både fysiskt och mentalt. Då är det läge att kunna flytta ut pausen även till andra platser, så att ni inte bara kan stå still i en ruta utan finna samma lugn och avslappning precis var som helst. 

Jag hade tre bommar och två sockerbitar kvar i ridhuset efter löshoppningen tidigare i veckan, så ikväll la jag ut dem till dessa övningar. Bommarna i mitten ligger på galoppbomsavstånd. Du kan göra som jag och ha alla bommarna på marken eller höja upp dem till gymnastikhinder.

Blå väg
Bra för att träna rakriktning och jämnt tempo i trav och galopp. I uppvärmningstraven band jag ihop dessa linjer till bågar så att jag travade över ensamma bommen, rundade hästen en halv volt och kom över mittenbommarna, rundade hästen till en halv volt åt andra hållet och kom genom portalen där jag gjorde halt och ryggade några steg, sedan trav direkt ur ryggningen och fortsätta med bågarna tillbaka och om igen. 

Grön väg
Galoppvolt över ensamma bommen utan att tappa böjning eller voltspår. Variera storleken på volten genom att lägga den genom portalen, mellan portalen och mittenbommarna, mellan portalen och väggen, eller om du har en liten/smidig häst över mittenbommarna.

Rosa/Orange väg
Lägg en 8 där du travar diagonalt över mittenbommarna. Behåll rakspåret innan, över och efter innan du rundar hästen på volten för att sedan rakställa och komma på bommarna åt andra hållet.

Omärkt väg
En annan bra övning att lägga in i alla gångarter är att använda den ensamma bommen för att träna hörnpasseringar. Rid halva ridhuset så att du rider på fyrkantsspåret i höger varv från K och då du kommer till E gör du en hörnpassering där du använder den ensamma bommen som vägg så att du går innanför den, för att sedan fortsätta helt rakt så att du rider utanför den övre mittenbommen och innanför portalen, för att sedan göra en ny snygg hörnpassering ut till spåret i samma varv igen. 

Fler övningar
Du har väl inte missat boken Roligt med bommar och koner, fullsmockad med såna här övningar? Jag och Barbro gav ut den för 3 år sedan och den blev så populär att vi i år kommer att ge ut den även på engelska. Köp den i din hästsportbutik, bokhandel eller hos oss på brightmare.se 

.

.

.

I hundvärlden har man koll på vad hunden man köper har för behov rent rasmässigt, och oftast stämmer det med individen. Om inte hundägaren själv har koll på detta så kommer det bli problem med hunden och en tränare kan då upplysa om saken samt ge förslag på ändringar i hundens vardag för att hundlivet ska fungera bra för både hund och matte/husse.

I hästvärlden kan du däremot köpa en häst som avlats i åtskilliga generationer för att jobba långa dagar i sträck med både huvud och kropp, och så sätter du en sådan häst i en box och en rasthage och ett understimulerande jobb på hobbynivå några få gånger i veckan. Om du då får problem i form av beteendestörningar så är det plötsligt hästen som ska “ridas till”, istället för att man ser över helhetsbilden.
Foderstat, om hästen står uppstallad och i så fall hur många timmar i boxen, om hästen går på lösdrift, om hästen går ensam, med en kompis eller i en väl sammansatt flock, om hästen går med andra stökiga individer, om hästen går i en paddock eller i kuperad hage, om hästen är i tävlingskondition men plötsligt blivit hobbyhäst, om hästen varit sysslolös i fem år och precis börjat tränas igen, om hästen enbart tränas i ridhus, om hästen bytt ägare och därmed bytt allt – ryttare, foder, vardagsmiljö, träningsunderlag och upplägg, om, om, om….

Varje beteende hästen uppvisar är kommunikation. Hästen berättar hela tiden saker för oss, om hur han mår och vad han har för behov. Men vi kan inte ta ett beteende ur helheten, om vi ska lösa ett problem behöver vi alltid se till hela bilden.
Genom aveln har man förstärkt vissa beteenden i olika raser och dessa beteenden behöver tillgodoses på ett eller annat sätt för att individen ska vara tillfreds. Generellt för alla hästar är dock att de har ett mycket stort rörelsebehov, som inte kan tillgodoses enbart genom träning förutom möjligen om hästen är i arbete många timmar om dagen som t.ex. patrullerande poliser, rancharbete eller distansträning. Hästar behöver stora ytor att röra sig på fritt så stor del av dygnet som möjligt, i kombination med så få timmar av påtvingad stillhet som möjligt (box/uppbunden). Träningen behöver inriktas för att stimulera hästen både psykiskt och fysiskt, växelvis eller kombinerat.
Därtill har din häst sina egna personliga intressen som du behöver upptäcka. Din islandshäst kanske älskar att hoppa, din arab kanske vill bli körd, din quarter kanske uppskattar dressyrrörelser, ditt halvblod kanske vill träna boskapsgrenar? För trots avelsarbetet är det inte alls säkert att hästen finner mental tillfredsställelse i det han är bäst lämpad för rent fysiskt. Om hästen inte trivs mentalt med träningen (både inriktning och metoder spelar roll) så kommer han att bli stressad i träningen. Stressen kommer att gå utåt eller inåt och leda till direkta eller indirekta problem både i form av beteenden och skador.

Nästa gång du får problem med din häst, fråga dig inte “Hur får jag hästen att lyda?” eller “Vilken metod kan lösa problembeteendet?”.
Fråga istället “Varför känner min häst såhär?” och “Vad behöver jag ändra i min hästhållning för att hästen ska trivas?”

Du rider på ridbanan och tränar galoppfattningar. Du fattar galopp vid C, bryter av till trav vid B, fattar ny galopp vid A, bryter av vid E… Redan efter ett par varv börjar din häst förekomma både dina fattningar och dina avsaktningar. Det är vanligt att du som ryttare blir irriterade över detta – någon har lärt dig att hästen inte ska förekomma sin ryttare utan invänta signal.

Ur hästens perspektiv har han dock uppträtt helt korrekt. Han har varit lyhörd och uppfattat att du vill att ni ska byta gångart på ett givet ställe och han utför uppgiften. För medan människan har byggt upp ett ridsystem som kretsar kring tekniska kommandon som ryttaren ger hästen och som hästen ska svara på, så handlar allting i hästens värld om kommunikation. Din signal, i det här fallet din galoppskänkel, tillhör kommunikationen men den står inte ensam. Hästen uppfattar din tanke, energi, planering osv, och han uppfattar givetvis även sammanhanget. Hästen uppfattar inte bara att du vill ha galopp, utan han uppfattar att du vill ha galopp på just den platsen. Inte nödvändigtvis exakt vid bokstaven, men däromkring. Han sätter det även i följd; att efter galoppfattningen kommer snart en avsaktning, och efter varje avsaktning kommer snart en ny fattning. Hela övningen med fattningar och avsaktningar, på angivna ställen i just den miljö där ni befinner er, blir ett sammanhang som hästen snabbt lär sig känna igen. När hästen lärt sig ett sammanhang, vill han vara medskapare. Han vill utföra det tillsammans med dig, så snart han vet vad ni ska göra. I hästens värld är det inte naturligt att en individ måste säga åt den andre vad den ska göra hela tiden, utan varje individ tar eget ansvar för att hjälpa till, såvida man inte misstycker i sammanhanget. Tycker man lika om ett sammanhang, så behövs inga order.

Att korrigera en häst som förekommer sin ryttare skapar därför bara förvirring hos hästen. Varför hindra hästen från att samarbeta? Det är långt mer givande att träna tillsammans med hästen, på ett sätt som tar tillvara på hästens vilja att ta eget ansvar och inte hela tiden behöva invänta signaler från ryttaren. Lägg upp träningen så att du uppmuntrar hästen att bli delaktig och medskapare i sammanhanget. Det kommer inte innebära att han slutar lyssna på dig, tvärtom är det nu ni kan få riktigt givande pass där ni kan inspirera varandra och utvecklas mycket mer genom bådas lyhördhet för varandra.