Din hand. Sammanlänkat med hästens huvud, via ledrep eller tygel. Din hand, som kan vara öppen, givande, guidande. Eller stängd, kontrollerande, manipulerande.
Vi människor vill gärna använda våra händer. Vi uttrycker oss med dem i gester när vi pratar och vi har ofta svårt att göra saker utan att låta händerna vara med. Dessutom använder vi armarna för balansen.
Hästens mun är ett fantastiskt finkänsligt instrument såväl som ett kraftfullt vapen, precis som våra händer. Hästens hals är viktig för balansen, samtidigt som en spänd hals blir manipulativ, precis som våra armar.
Det blir dock en skillnad, när vi sätter grimma eller träns på hästen. När vi faktiskt har makt att påverka hästens huvud. I och med det är alla tygeltag manipulerande och innebär att vi har ett övertag. Det är därför av yttersta vikt att vi skolar vår hand så att vi kan använda den till en positiv guidning av hästen.
Annars är det lätt att vi fastnar i vårt eget hand-beteende, vilket skapar motstånd hos hästen. Motstånd som inte skulle finnas där om vi lät hästen ha kvar sitt huvud och därigenom sin integritet.
Ridning är en dans. Hur för du din danspartner? Följsamt och taktfast, eller kantigt, fasthållande, ryckigt? Otydligt och undvikande?
Om din tygelhand skulle vara ett handslag, hur skulle hästen beskriva er kontakt? Är din tygelhand döda fisken? Stenkrossaren? Trygg och stadig? Lätt och följsam?
Det finns mycket att säga om ryttarhanden och dess inverkan och funktion. Börja med att känna efter nästa ridpass. Hur håller du om tygeln, och hur upplever din häst din ryttarhand?