alvdansen

“Men dom är pleggade va?”

by
with 31 comments
blogghästar

alvdansenÄlvdansen, folkfest i Järvsö
foto: Tobbe Molin

Stadsmiljö, scener med liveband, marknadsstånd, flaggor, megafoner, banderoller, barnvagnar, hundar, tält, karuseller, hoppborgar och folkträngsel. Slaka tyglar och lugna hästar utan bomull i öronen. Våra hästar klarade allt.

marknadPingsttävlingarna, Strömsholm

För 10-15 år sedan levde jag ett helt annat liv än vad jag gör idag. Jag red western, tävlade i flera grenar och låg i topp nationellt. En tillvaro jag inte ens är intresserad av längre. Jag har aldrig varit en tävlingsmänniska, har aldrig uppskattat tänket, ideologin runt det, att hävda sig, jämföras med andra som bättre eller sämre. Men jag halkade in där på ett bananskal och det råkade gå väldigt bra. Förmodligen för att jag hemmavid utöver mjukgörande dressyr mest red ut i skogen och gjorde en massa galna saker som jag och hästarna tyckte var kul.
Jag och min familj drev kursgården Tricorn Ranch och vi blev ofta bokade som happening och/eller uppvisningsnummer på olika evenemang. Det började med större hästtävlingar på te.x Strömsholm och travbanor, och spred sig sedan till musikfestivalerna. Bollnäsfestivalen, Storsjöyran… På Yran red jag och min far med i deras allra första Pridetåg.
Jag saknar inte tävlandet, jag saknar inte westernridningen. Men jag kan sakna den här formen av jippon. Att under ett par timmar utsätta sig själv och hästen för triljoner intryck som du aldrig kan möta annars.

Men hur får man egentligen en häst så pass säker att han klarar av sådana miljöer? På Strömsholm förutsatte de andra hästmänniskorna att våra hästar var pleggade, dvs fått kraftigt lugnande preparat. Så var det förstås inte, det var träning och relation som låg bakom. Faktiskt inte ens kopiösa mängder träning. Bara rätt träning.

yran15

dd7sonny
Vi har träffat. Så. Mycket. Folk.
Som har älskat hästarna, och som förstås fått oförglömlig kärlek tillbaka.


alvdansen6foto: Tobbe Molin

När det kommer till miljöträning tränar många på ett sätt som, egentligen inte är fel, men som gör att du inte kommer vidare och faktiskt kan använda miljöträningen i praktiken. Man använder rekvisitan på ett sätt som vänjer hästen vid rekvisitan, så att hästen lär känna en presenning, en pilatesboll, ett paraply osv.
Men, du kan aldrig träna på alla scenarier du nånsin skulle kunna stöta på. Istället behöver du och hästen träna efter ett system, där du inte i första hand lär hästen att inte vara rädd för en presenning, en pilatesboll och ett paraply, utan där du istället använder sådan rekvisita för att träna er båda på hur ni ska agera i oförutsägbara miljöer och situationer.
När det systemet är lagt, och det blir mer och mer befäst genom att möta flera olika typer av rekvisita likadant, då kan hästen få börja bli astrygg med att bli inlindad i presenning. Inte innan, för då har du tagit bort ett verktyg och måste leta fram en ny provokation att träna med.

Utöver den träningen – och den måste absolut sitta innan du ens tänker tanken att ta med hästen till en musikfestival! – så innebär såna här specialmiljöer så många intryck från så många olika håll, att hästarna slutar bry sig. Som du kan se på hästarnas ansiktsuttryck på de här bilderna så kan de inte ta in allt som händer omkring dem. De går in i sig själva men är samtidigt fullt uppkopplade på ryttaren. Det är en tillitshöjande situation som inte går att få till på annat sätt, det går inte att kopiera den här miljön och iscensätta den hemma för att “miljöträna lite”. Jag tänker att det måste ha varit ungefär såhär när hästar användes i krig. Det går att träna krigstekniker med hästen, men det går inte att träna krig. Du tränar krig, i kriget. Och genom rätt träning innan, och upplevelserna ni tillsammans får i en så speciell situation, knyter ni an till varandra i full tillit. Ni har bara varandra i kaoset.

alvdansen8Vad passar väl bättre som uppvisningstema mitt på den avstängda gatan än just
“Hur tränar vi hästarna till att bli så lugna?”
foto: Tobbe Molin

skastra11Karuseller är en sån där grej som liksom inte går att träna hemma.
Då måste systemet för hur hästarna hanterar nya saker
tillsammans med oss vara väl förankrat.

bollnas8

dd9En trappa som håller för häst utan att vara hal?
Bäst att passa på att träna, chanserna kommer inte särskilt ofta!

Relationen är, som alltid, A och O. Även hur hästen lever påverkar. Låt hästarna gå i flock, så mycket hagtid som möjligt. Aktivera hästen både fysiskt och psykiskt. En häst som ibland får bli trött i kroppen, ibland i huvudet, ibland bägge, är en nöjd häst. Det räcker inte med att alltid bara tänka fysisk träning, eller att bara träna mentala saker.
Hitta på en massa “knas och klurigheter” tillsammans i träningen. Utmana er istället för att krympa möjligheterna till en skyddad verkstad.
En äldre trygg häst som redan har en god säkerhetsgrund är alltid guld värd när det kommer till att skola in de unga hästarna. Två nervösa hästar är inte kul att rida ut tillsammans på, men har du en cool och en grön är den gröna snart lika cool, förutsatt att träningen är upplagd för detta.

alvdansen3Skimmeln på bilden är bara 4 år! Han går numera som handikapphäst på Åland.
foto: Tobbe Molin

yran4Mitt i centrala Östersund har jag ridit. I regn.
yran5

Att åka med hästarna på så här stora evenemang kräver förstås en hel del. Du måste tänka på så oändligt mycket mer än dig själv och din häst. Bara en sån sak som att alla icke hästmänniskor är potentiella idioter. Inte att de är dumma mot hästarna, det hände aldrig (men det kan!) men det gällde att tänka åt dem i precis alla sammanhang. De gick fram till hästens bakdel och klappade där. De gick mitt framför hovarna. Nästan att de körde barnvagnen under magen på hästen också. Vi hade alltid med oss “fotfolk”, människor som kände hästarna som stöd från marken och som kunde vara extra ögon för just allt oförutsett.
För att kunna tänka säkerhet på ett optimalt sätt, måste du känna din häst väl och kunna läsa av minsta antydan till oro. Det är också en del av miljöträningen, att veta vad just din häst faktiskt kan reagera på, för alla hästar har någon sådan akilleshäl.
Vi var extremt noga med att lokalisera “flyktvägar”, dvs hur vi snabbt och smidigt skulle kunna förflytta en häst som började bli orolig, bort från folkmassorna och det som störde honom. Utifall att det skulle hända, vilket det inte gjorde. För det får bara inte hända att en hästs oro eskalerar, det blir extremt farligt i miljöer med så mycket människor.

Numera använder jag alltid hjälm. Då, från en tränings- och tävlingskultur där sgs alla hade hatt, så använde man hatt. Använd hjälm. Bara gör det. Alltid.

bollnasTidiga besökare i festivalens öltält, innan artistprogrammet drog igång,
undrade nog vad det var i ölen…

bollnas2

bollnas3Vem orkar bry sig om en hoppborg som står och gungar bara ett stenkast bort?
Vi har varit här länge nu. Kör hem oss så vi får sova!

Tags: No tags

31 Responses

Add a Comment

You must be logged in to post a comment