Bett eller bettlöst

Alltfler väljer bort bett och går över till bettlöst. Det är verkligen en efterlängtad utveckling, men allting är inte svart eller vitt och det finns en hel del att tänka på.

Bett är onaturligt
Det finns egentligen ingen plats för ett bett i hästens mun. Visst finns det mellanrum mellan tandraderna där vi lägger bettet, men munnen består av mer än bara tänder. Även om du rider på lång tygel med världens mjukaste hand, så skapar bettet i sig en destruktiv process i hästens mun. Sår, tandslitning och spända käkar är några exempel. En nosgrimma förvärrar situationen ytterligare, då den förhindrar hästen att kunna röra käken fritt. Nosgrimman döljer ofta viktig information, som t.ex. om hästen är besvärad över bettets position eller ryttarens hand. Ändå är valet mellan bett och bettlöst inte alltid givet. Bara för att bett är ett generellt dåligt alternativ, betyder det inte att bettlöst alltid är bra.

Din häst måste kunna gäspa!
Om du använder bett så välj bort nosgrimman. Ska du tävla i grenar där nosgrimman är ett krav så behöver din häst förstås vara van vid den, men undvik den till vardags. Även en löst sittande engelsk nosgrimma hindrar hästen från att gäspa och andra större käkrörelser. Om du använder bettlöst, så välj en variant som är rymlig i nosen av samma anledning, t.ex. en ridrepgrimma. Om det bettlösa tränset hindrar hästen från att gäspa, så har du inte kommit ifrån en del av de problem som användning av bett kan ge, så som spänd käke vilket leder till spänningar i övriga kroppen.
Som människa förknippar vi gärna gäspning med trötthet, men hästarna använder gäspningen för att förstärka frigörandet av fysiska såväl som mentala spänningar. En spänd häst ses ofta som motsträvig, varpå ryttaren felaktigt försöker jobba bort det spända genom starkare hjälper – något som skapar mer spänning istället. Även då hästen kommer till ett läge där han känns avslappnad en bit in i ett sådant pass, handlar det om en fysisk eftergivenhet men inte om avslappning och egentlig genomsläpplighet. Hästen kan ge upp, men ha kvar spänningen eller bli spänd i andra delar av kroppen.
En spänd häst som tillåts nå mental och fysisk avslappning, kommer att börja gäspa och gäspa och gäspa och gäspa.

Skola din hand
Oavsett vad tyglarna sitter fast i så behöver du ha en känslig hand och en balanserad sits som möjliggör att du håller handen stilla, följsam och oberoende i olika positioner. Du behöver veta hur olika tygeltag påverkar hela hästens kropp, och hur du får hästen fram till handen – inte handen bak till hästen. Om du har en bra hand som inte inverkar bakåt utan guidar hästen på rätt sätt med rätt timing där det behövs, då spelar det heller inte så stor roll om hästen har bett eller bettlöst, direktverkande eller med skänklar/hävstång.
Om du har en oskolad hand behöver du använda utrustning som ger så lite påverkan på hästen som möjligt under utbildningstiden. Ett felaktigt eller obalanserat tygeltag i en grimma kan aldrig vara lika skarpt som samma tygeltag i ett stångbett, det säger sig självt.

Låt hästen välja
Alla hästar är individer och de trivs med olika saker. En del jobbar fint i repgrimma medan andra får skav eller reagerar överkänsligt. En del hästar trivs inte med tryck över nosen alls utan föredrar bett. En del hästar är extra känsliga runt öronen och kan inte ha träns som inverkar genom tryck över nacken, medan andra kan behöva det för korrekt guidning. Om du alltid har använt bett och är nyfiken på bettlöst, så testa inte bara ett alternativ. Just det tränset kanske inte alls passar din hästs behov. Precis som med bett behöver du prova olika tjocklekar, utformning, material och inverkan för att hitta rätt sort för just er. Tänk på att val av tygel också påverkar. En reptygel kan kännas bekväm för handen men på grund av tyngden ge konstanttryck i vissa tränstyper, medan det på andra träns behövs en tyngre tygel för att inverkan ska bli korrekt. 

Variera
Om du bara rider med bett, så är det viktigt att använda olika mundelar så att bettet inte sliter likadant på tänderna hela tiden. Även om du är tävlingsryttare i en gren där du måste ha bett när du tävlar, så se till att variera med bettlöst hemma. Du skonar hästmunnen från många timmars onödigt slitage genom att välja bettlöst så ofta du kan, förutsatt att din häst trivs på bettlöst förstås. Variera gärna även mellan olika bettlösa alternativ. Förutsatt att hästen trivs med utrustningen, ska inte dess inverkan påverka hur hästen går. Du behöver alltid skola dig själv till att kunna plocka fram det bästa i hästen genom din egen balans, teknik och känsla, och inte vara beroende av en viss utrustning.

Ta hjälp av en tränare
Trots den bettlösa vågen inom alla ridstilar så är inte alla tränare kunniga inom hur olika bettlösa alternativ fungerar. Hör med din tränare hur hans/hennes erfarenhet är, och om du inte kan få hjälp så ta hjälp av någon som själv använder olika former av bettlöst. Den tränaren kan hjälpa dig med att välja en typ som passar din häst, hjälpa dig så att det sitter rätt och att du själv lär känna den nya formen av inverkan.

Jag förespråkar bettlöst, både till mina elever och när jag själv väljer utrustning. Minst 90-95% av träningen med mina hästar sker bettlöst, och jag växlar mellan repgrimma, sidepull, stallgrimma, crossunder, halsring och kapson. Kapsonen är ett exempel på bettlöst träns som om den ska sitta bra över nosryggen ofta innebär att hästen istället får begränsat gäspningsutrymme. Däremot har kapsonen andra positiva egenskaper, så genom att växla mellan olika alternativ kan man få in alla delarna i träningen.
Då och då använder jag bett av olika anledningar, som t.ex. att checka av skillnaden.
I min undervisning och coachning tar jag emot alla ekipage, från alla nivåer och ridstilar, och oavsett val av utrustning. Det är alltid elevens val vad hon/han väljer att använda, och det kan alltid finnas speciella behov för både bett och nosgrimma.
Om du vill ha hjälp med inpassning och inverkan av olika träns så ta med dem till nästa lektion.

Bilden: En elevs häst som oavsett utrustning alltid är fri att kunna gäspa.