Hästen i prestationssamhället

Som människa fostras vi av rådande samhällsnormer till att prestera och söka bekräftelse genom prestation. Du blir inte älskad för den du är, du blir älskad för det du åstadkommer. Du älskar inte andra för den de är, utan för det de åstadkommer och speciellt vad det de åstadkommer kan ge dig. Är du ung kvinna ska du dessutom ha ett perfekt yttre. Och, du dömer andra efter utseende, prestationer, popularitet.
Antingen är du perfekt, eller så har du misslyckats.
Det är ett ytligt och kallt samhälle som stressar runt under alla likes.
Utbrändhet, medberoende, otillräcklighet, depressioner… de mentala och sociala problemen verkar bara öka.

Jag är en av dem som jobbar för att vrida samhället i en helt annan riktning, genom att hjälpa fler att se på sig själva och varandra på ett annat sätt. Att inte längre gå med på den här pressen och stressen, utan att istället sprida en sund och kärleksfull värdegrund. Om du inte behöver lägga energi på att passa in, vara till lags, vara duktig eller duga, vad skulle din energi då räcka till? Om du var överlevnadstrygg, vilket idag innebär hälsomässig, social och ekonomisk trygghet, vad skulle du skapa då?

Vad lever du efter för värdegrund idag, och vad av den tar du med dig till stallet?
Hästvärlden är ingen isolerad värld, den återspeglar bara övriga samhället. I stallet återfinns hierarki, märkes-status, materiel fixering, utseendehets, prestationsångest, maktfullkomlighet, härskartekniker, osv.
Hästmänniskor emellan och från människa till häst.
Detta ligger sedan till grund för de problem som uppstår mellan människa och häst. Vi tycker att hästen är skyldig oss att prestera eller bekräfta vårt ego. Om jag äger en vacker eller välutbildad häst får jag högre status. Om min häst gör bra ifrån sig bekräftar det att jag är duktig. Detta oavsett om vi håller på med tävling eller frihetsdressyr.
En häst som inte ställer upp på människans idéer är problematisk. En häst som protesterar mot krav, bristande empati, mental obalans, omedvetenhet, att bli ignorerad eller missförstådd, är problematisk.

Tänk om vi alla kunde vända detta. Tänka om vi alla kunde ta del av hästens kultur istället för att tvinga in dem i vår egen dysfunktionella. Tänk om stallet kunde bli en frizon från det mänskliga samhällets obalanser, där vi istället kunde odla samarbete, känsla, lyhördhet och andra mjuka värden. Tänk om stallet kunde bli en plats som stärker oss i insikten att vi är värda kärlek i vårt varande, att vi inte behöver hålla uppe en fasad eller prestera för att duga.
Tänk om vi kan tillåta hästarna att hjälpa oss att förändra det mänskliga samhället.