Våga vara modig

Är jag färdiglärd nu? – Nej
Känner jag mig ens redo att börja? – Nej
Kommer jag nånsin nå den punkten? – Nej

Det är såhär det är, för alla. Det är aldrig rätt läge för någonting. För när du är framme vid den där dagen, då du känner dig redo och tillräckligt kunnig och allting känns tryggt och bombsäkert – då kommer du inte längre ha samma mål. Det som utmanar dig idag, det som väcker ditt driv, din nyfikenhet, det som får dig att brinna och att vilja ta språnget – det kommer inte utmana dig ett dugg den dag du känner dig redo. Då kommer du ha siktet på ett nytt mål, som du inte känner dig redo för men som du dras till.
Därför är det så viktigt att ta tag i dina drömmar. Gå dit hjärtat pekar. Våga ta stora andetag. Våga brinn. Våga göra. Våga våga, och våga var modig.
För många år sedan läste jag någonstans att människans stora rädsla inte är att inte vara tillräckligt bra, utan för hur bra hon kan vara. Vi är rädda för vår egen storhet. Vi är rädda för vår fulla potential.
Kanske är det därför vi så gärna äter skräp, nöjer oss med en lagom dålig tillvaro, bortförklarar våra drömmar som nonsens. Vi vill hålla oss själva tillbaka. Vi vill leva begränsat. Det är tryggare att intala sig själv vad som inte går, än att förstå hur mycket som faktiskt går.
“Alla måste ju ha en last.” sa hon och tog ett bloss på sin cigarett, eller stoppade en gelégodis i munnen.
Jag undrar: Måste vi det? Vad skulle hända om alla – du och jag och alla andra – skulle släppa all barlast? Om ditt hjärta fick bestämma, hur skulle ditt liv se ut då?
Börja nu inte svara med ett intellektualiserat och sarkastiskt “Jag skulle vinna på lotto, det skulle lösa alla mina problem.” eller något annat som du känner inte ligger inom räckhåll för dig just nu. Det är så du dödar ditt hjärta, genom att hela tiden vifta bort din passion som ouppnåelig. Börja med att göra det hjärtat önskar precis just nu, istället för något du “borde”. När du frågar din kropp vad den vill äta, gå inte på att den vill ha socker och kemikalier. Fråga inte vad munnen är van vid och vad hjärnan har lärt sig anses som godis. Fråga vad kroppen skulle må bra av. På riktigt.
Vad vill du med ditt liv? På riktigt!