Hästen tar över

By | 2017-10-31T20:11:31+00:00 augusti 2nd, 2016|blogg, hästar|3 Comments

jenihage

Ledare. Den som går först. Vägvisaren. Visionären. Inspiratören.
I hästflocken finns det många sådana individer. Ibland påbörjar individ A en rörelse som de andra följer. Ibland är det individ B som börjar gå och de andra hakar på. Ibland är det C, D, E, F…

Många människors världsbild kretsar kring ett annat system, som byggts av konkurrens, makt och kontroll. Man ser en hackordning där alla klättrar på varandra för ingen vill vara i botten. Ingen vill bli utkonkurrerad, lottlös, hackad på. Kring detta har man byggt mänskliga samhällen såväl som hästträning. Det blir en misstänksamhetslinje som följer med in i relationer till både människor och djur. Uppfostrar vi våra barn till att bli mobbare, eller råkar det bara bli så som någon slags naturlig gruppdynamik som ingen kan påverka?

Konkurrens om otillräckliga resurser leder till maktkamper där starkast vinner. Är det verkligen den grund du vill bygga relationen till hästen på, när du säger att du vill vara ledare över hästen? Inte ledare i fråga om att påbörja en rörelse som den andre kan följa utan ledare i betydelsen att du måste bestämma allt, annars kommer hästen att göra det. Vad är det som är så farligt med en häst? Vad är det vi tror att vi måste bemästra och kontrollera?

”Hästen är stor och stark och kan göra oss illa.” blir ofta svaret när jag frågar.
Det är teoretiskt korrekt, men det gäller ju många män i förhållande till många kvinnor också. Jag känner inget behov att ”bestämma och kontrollera män annars tar de över”, jag väljer annat umgänge i så fall. Et umgänge som jag kan vara avslappnad med, som inte försöker manipulera ut mig så snart jag lägger ner garden.

Den här misstänksamheten mot hästen som något sorts maktgalet monster som hela tiden går runt och längtar efter att förgöra oss, den har inte sin grund i hästen. Det är något människan valt att projicera på hästen. Vad är vi så rädda för?

Hästen i sig är förvisso stor och stark, men viljan att använda detta mot oss saknas såvida det inte är ett försvar framprovocerat i stunden eller av bakomliggande problem. Jag hör ofta människor säga ”Om hästen visste sin styrka skulle vi inte ha en chans.” Det jag upplevt är att hästen vet sin styrka! Hästen vet att hans kropp är stor, stark och snabb men ser inget syfte att bestämma över dig. Han finner inget ni behöver konkurrera om. Men om du vill ha hans plats och din önskan är stark, så flyttar han sig och ger plats till dig. Om dina ben inte orkar springa lika snabbt som hans, så bär han dig. Om du är missnöjd för att träningen gick skit, så tar han på sig det. Om du vill att han slutar använda sin kropp i sin fulla potential för att det skrämmer dig, så gör han det. Om du vill bestämma över honom, så lyder han.

Om du söker inspiration och visdom, ger han dig det. Om du söker en vägvisare, så går han före. Om du vill lära dig att bygga relationer med eget ansvar, tillit, samarbete och lyhördhet, så berättar han allt.

Hästen tar över hela tiden. Han tar över dina känslor. Han bär hela dig.

I en hållbar, närande relation konkurrerar vi inte med varandra. Vi bär. Vi ger. Vi samarbetar.

About the Author:

Lina Zacha coachar och utbildar människor och hästar i Autentisk Hästkommunikation & Ridkonst.

3 Comments

  1. Heléne 7 september, 2016 at 12:26

    Mycket läs- och tänkvärt. Tack!

  2. Jenny Magnusson 6 augusti, 2016 at 12:50

    Åh så härligt att läsa! Frigörande! Min häst har lärt mig det där, sedan han kom till mig för ett och ett halvt år sedan. En nyttig lärdom för mig, och gudarna ska veta att det satt hårt inne. Jag har varit så fast i ledarskaptänket, att jag ska vara den som leder och hästen den som följer. Alltid. Nu blir samspelet allt bättre. Och han tar inte över. Snarare blir han allt mjukare. Vi (läs: jag) är på väg!

Leave A Comment